Ensamt?

Mina svenska-elever, Roberto och Hi-5 (egentligen Elidgo, Hi-5 ar hans strippernamn...)

Nu har jag ju tuffat runt mer eller mindre sjalv i nagra veckor. Oftast fungerar det i turisttata omraden helt problemfritt att traffa folk att gora de vanliga standardutflykterna. Det ar bara att checka in pa det forsta hotell som Loneley Planet rekommenderar och dar finns ett helt gang manniskor att snacka med. Lite mer ensamt blir det nar man valjer att strunta i guidebokens rad och aka till stader som beskrivs som "a dirty town with little of interest for anyone" eller "there is no real reason to spend any time here". Sana stallen har jag akt till nu pa slutet. Och inte fan finns har nagra turister alls. Sa det blir till att terrorisera lokalbefolkningen med min hackicka spanska och konstiga humor.

Det gjorde jag haromkvallen i Hermosillo. Det ar inte pa nagot satt en turiststad och jag tror jag bara sag tva andra turister pa tva och en halv dag. Men en fin stad med ett riktigt stadscentrum, gott kaffe, en grymt bra vegetarisk restaurang och allmant fin stammning. Som guideboksforfattaren haft en dalig upplevelse i antar jag.

Naval. Pa vag hem fran en promenad kopte jag en farsk juice i butiken pa hornet av byggnaden. Som manga andra fragade dom varifran jag kom. Var jag lart mig spanska. Hur gammal jag ar. Om det var kallt i mitt land. Och sa ville sonen lara sig svenska! Sa borjade det vanliga macho-snacket. Vacker kvinnna? Ge mig en kyss? Ja, ni forstar poangen... Nu var det ju fredag kvall och dom var glada och bjod pa tequila och sen frozen margarita. Roberto berattade hur han varje ar aker med en grupp slaktingar nagonstans i varlden. I ar hade dom akt 22 dagar till Kina. 42 stycken slaktingar. ALLA Mexicaner ar horselskadade och lever om sjukt mycket. Han forklarade skrattande att personalen pa flyget hade hatat dom.

Och sa hade tva timmar gatt. Och liknande saker hander hela tiden. Sa oftast gar det alldeles utmarkt att vara sjalv.




Nu har jag varit tva dagar vid stranden. Sprungit lite. Tranat. Kakat fisk. Imorgon borjar en lang bussresa i flera etapper. Pa onsdag eftermiddag ar jag forhoppningsvis ater i Matt och Agnetas trygga hamn i Denver. Aphu.